tisdag 15 april 2008

knäppt

Det är knäppt hur det på samma gång som det händer så sjukt mycket egentligen inte händer någonting. Det känns som att allt står stilla. Eller som att jag har tagit ett steg tillbaka, minst.

En av mina närmare vänner frågade ut mig om min sexuella läggning när vi var på krogen. Det var varken läskigt eller jobbigt, fast jag tror att jag kände mig aningens besvärad. Jag valde att inte välja alls, utan sa något i stil med "jag vet inte, och jag tror inte att jag kommer att veta heller. det känns dumt att välja en ettikett när jag är osäker, som att stänga en dörr. ". Hon höll med om det, sa att hon inte heller visste. Saken är den att hon har varit tillsammans med sin pojkvän i ca 4 år, och behöver egentligen inte bekymra sig om sådant. Fast vad vet jag, hon kanske går runt och är lika nojjig som jag är? Hon verkar i och för sig väldigt kär i honom, men skenet kan ju bedra.
Mitt agerande fick mig både att bli stolt och samtidigt irriterad på mig själv. Jag höll inte stenhårt på någonslags fejk-heterosexualitet. Å andra sidan så gav jag väl ungefär det vagaste svaret i världshistorien. Nåja.

Det knäppaste är att jag tror att jag faller för sopranen igen. Jag faller för henne, samtidigt som jag ibland irriterar mig på henne något fruktansvärt. Hur kan det vara så? Hon är konstig. Jag är konstig. Under en lång tid har vi varit ganska intetsägande mot varandra, bara bytt några vänliga ord, om läget och sådant, när det kommit till kritan. Kanske är det därför allt släppt. Men på sistone har vi börjat umgås med igen, och saker kommer tillbaka, saker som jag kände för kanske ett halvår sen. Jag försöker tolka in saker i hur hon beter sig mot mig, men jag vet att jag bara lurar mig själv, för hon är kramig och gullig mot alla. Hon kramade mig och sa att hon tyckte om mig. Hon strök mig över kinden. Samtidigt som jag inte vill något hellre än att bli kramad så vill jag också dra mig undan. Vill inte att hon ska märka. Vill inte skrämma henne. Vill inte skrämma mig själv.
Den knäppaste twisten av alla är att hon lägger in rejäla stötar på samma kille som jag (trott mig) varit intresserad av i några år, av och till. Och hon verkar kär. Samtidigt kan hon ju vara i samma situation som jag är, men jag tror inte det. Får inte hoppas på det.

Jag känner mig så förvirrad. Jag faller för henne igen. Ändå har jag inte riktigt släppt tanken på honom. Jag har ingen aning om vad jag försöker säga mig själv.

Inga kommentarer: